En polisman i Stockholm hittade ett lönsamt extraknäck. Genom sitt bolag James Bond Mobil & Elfirma sålde han under flera års tid vidare Västerortpolisens kontantkort och mobiler till ett värde av flera hundra tusen kronor. Annonsering och försäljning skötte han på jobbet. För knappt 10 år sedan blev polismannen ansvarig för inköp av mobiler och abonnemang inom Västerortspolisen. Det innebar bland annat att alla som ville förlänga eller teckna ett nytt abonnemang var tvungen att gå via honom, skriver nättidningen Juridik Idag.Polisens stora inköp skapade stora bonusar och provisioner hos teleoperatörerna. Dessa kom dock aldrig Västerortspolisen till del. I stället plockade polismannen själv ut tillgodohavandena i form av kontaktkort och mobiler.

Dessa sålde han sedan vidare, helt öppet, ofta till andra poliser. Under flera års tid satt polismannens reklamblad om att mobiltelefoner var till försäljning, dessutom "momsfritt", uppe på samtliga polisstationer i Västerort.

Nu döms mannen av Svea Hovrätt till fängelse i ett år och fyra månader för förskingring. Själv hävdar han att han inte haft någon skyldighet att redovisa tillgodohavandena till sin arbetsgivare.

Liksom tingsrätten anser dock hovrätten att mannen begått ett lagbrott och att detta dessutom ska betraktas som grovt. Anledningen är att polismannen allvarligt missbrukat sin ställning och därmed också skadat allmänhetens förtroende för polisen.

Rikspolisens personalansvarnämnd har nu beslut att polismannen ska sluta, och betala sina egna rättegångskostnader.

SERIE UNGDOMSGÄNGEN. De använder sig av grovt våld och känner inte någon empati för sina offer. Gängmedlemmarna Feriz och Pajtim berättar om hur de rånar folk på stan och bestämmer tid med andra gäng för att göra upp.
– En gång skallade jag en kille så att hans näsben gick av. Det kändes rätt, för sedan snackade han inte lika mycket skit.
Feriz berättar om de uppgörelser som G.A.T.U-gänget och L-a Bloods har med andra invandrargäng från främst Helsingborg och Malmö.
Tid och plats gör gängen upp om i förväg genom att ringa eller skicka sms. Med sig har de baseballträn, batonger, järnrör, knogjärn och pepparspray.
– Tillsammans är vi omkring 120 killar som slåss mot 50–60. Vårt mål är att ge dem så mycket stryk att de aldrig mer vill göra upp med oss, säger han.

G.A.T.U-gänget, som först hette Tornados, bildades för några år sedan med ungdomsgängen i Rosengård i Malmö som förebilder. Bakom initialerna döljer sig orden Gangsta Albanish Thug Unit – den albanska gangster-ligist-styrkan, fritt översatt.
Även L-a Bloods, som har funnits i ett halvår, består enligt Feriz uteslutande av Kosovoalbanska killar i tonåren.
– Många av oss ingick i gäng som slogs mot serberna under kriget i Kosovo, så vi har våldet i blodet. Det är därför som vi vågar göra så mycket saker och inte är rädda för något, säger han.
Pajtim håller med.
– Vi i gängen skyddar alltid varandra, ingen tjallar, säger han.

Gängen ger sig aldrig på en person för att den är svensk eller för den delen invandrare, hävdar Feriz och Pajtim. Däremot om han eller hon snackar skit om invandrare.
När det gäller personrånen löper dock vem som helst, när som helst, risk att falla offer för deras brutalitet.
Hur många gånger som gängen har slagit ned och rånat folk på märkesjackor, mobiltelefoner, plånböcker och andra värdesaker kan de båda inte räkna till.
De siktar in sig på ett ensamt offer och gör det till syndabock.
– Vi får det att se ut som att den personen råkar stöta till någon av oss. Då har vi en anledning att gå på honom. Sedan omringar vi honom och slår och sparkar honom tills han inte kämpar emot längre, säger Feriz.
Ni är alltid många fler än era offer. Fegt?
– Det där har jag hört av många, men jag tycker inte det. Meningen är ju att de inte ska ha någon chans, säger han.

Varken Feriz eller Pajtim uttrycker några sympatier för sina offer.
– Blir de skadade får de skylla sig själva, för då är de svaga, säger Pajtim och rycker på axlarna.
Lika känslokallt kommenterar de det faktum att många av offren inte vågar polisanmäla dem.
– Det är bra – för deras eget bästa. Annars får de dubbelt tillbaka, säger Feriz.
Samtidigt säger Feriz att han skulle ge sitt liv för att försvara sina anhöriga och vänner om de råkade illa ut.
Så de är mer värda än andra människor?
– Ja, det är klart att de är.

Ungdomsgängen sysslar också med väskryckningar och inbrott. Feriz berättar att de brukar vara sex personer åt gången som slår till mot bland annat skolor, dagis och företag. Två av dem håller utkik efter eventuella polisbilar och vaktbolag, samtidigt som de andra tar sig in med hjälp av specialtillverkade verktyg. Datorer i allmänhet och platta skärmar i synnerhet är hårdvaluta.
– Vi har en källare där vi gömmer grejerna. Sedan säljer vi dem efterhand till kompisar, både unga och vuxna, och delar pengarna lika, säger han.
Han själv drar in omkring 2 000 kronor i månaden. Det mesta handlar han kläder för.
– Jag är ung men kan göra vad jag vill. Jag känner mig som en riktig affärsman.
Vet dina föräldrar vad du håller på med?
– Är du dum, eller?!

Den hårda uppväxtmiljön i Kosovo ser Feriz och Pajtim som en stor anledning till att de är kriminella. Kanske den största. Men de ger också politikerna skulden. För om det fanns fler ställen där de kan träffas och umgås med kompisarna, i stil med ungdomshuset Nova, då skulle de inte vara uttråkade och hänga på stan. Och då skulle de heller inte begå brott, säger de.
Men bara för att ni är uttråkade behöver ni ju inte slå ned och råna folk?
– Nej, men det är ju kul också, säger Feriz.

Fotnot. Feriz och Pajtim heter egentligen något annat.

Joakim Björck
joakim.bjorck@hd.se
0418-49 65 29

HÖR AV DIG!
Vad tycker du bör göras mot ungdomskriminaliteten?
Har du själv drabbats? Mejla gärna dina synpunkter till joakim.bjorck@hd.se